Ge mig VÅR!
.. när våren äntligen är kommen, betyder det i sin tur att sommaren snart är här! Jag börjar tröttna på denna slaskvinter! Har ingenting emot vinter som årstid, då det samtidigt kan vara det mest underbara att uppleva solsken i kombination med snö, men detta som jag traskat runt i idag är allting förutom härligt. Ett halvt steg i sänder med rädsla för att "drutta" på rumpan (g(o)umpen) som det så fint heter i skåne. Jag är medveten om att det inte blir mer solsken genom mitt klagande men idag känner jag behovet av att klaga. Livet är en helvetes berg-o-dalbana.. och förhoppningsvis kan lite förbannande göra dagen till den lite bättre.
Denna härliga bild av skånska-rosa-träd (körsbär?) kanske kan liva upp dagens nedstämda stämmning. Jag ser dock fram emot sommaren! Det kommer förhoppningsvis bli den mest underbara tid som upplevts på länge, då jag tagit beslutet om att inte slava på ålderdomshem för åttonde sommaren i rad. Jag ska leva livet och fylla det med trivsamma och gjädjande stunder istället för att vistas i en otacksam, stressande och tårgråtande miljö. Jag är dock tacksam för tillbringande år men det har kommit till en punkt, då innebärande arbete inte är värt slit-slantarna som betalas in på bankkontot.
Är klar med min utbildning om cirka ett år, det känns skönt att det börjar närma sig slutet men samtidigt skrämmande. Söka jobb, söka jobb, söka jobb.. och hoppas på att någon trevlig arbetsgivare vill mer än ett nöjdsamt "tack men nej tack". Var ska jag bo? Var vill jag bo? Jag förmår mig inte att tänka på det i större utsträckning. Har under senaste två månaderna kommit till insikt med att framtiden inte kan påverkas.. det som sker det sker. Det är svårt att se någon direkt framtid som jag känner mig idag.. då den nyligen kraschat framför mina ögon. Det är oerhört svårt att ställa om sig, ingenting som sker i en handvändning (Sometimes life sucks)..
YEY!
Denna härliga bild av skånska-rosa-träd (körsbär?) kanske kan liva upp dagens nedstämda stämmning. Jag ser dock fram emot sommaren! Det kommer förhoppningsvis bli den mest underbara tid som upplevts på länge, då jag tagit beslutet om att inte slava på ålderdomshem för åttonde sommaren i rad. Jag ska leva livet och fylla det med trivsamma och gjädjande stunder istället för att vistas i en otacksam, stressande och tårgråtande miljö. Jag är dock tacksam för tillbringande år men det har kommit till en punkt, då innebärande arbete inte är värt slit-slantarna som betalas in på bankkontot.
Är klar med min utbildning om cirka ett år, det känns skönt att det börjar närma sig slutet men samtidigt skrämmande. Söka jobb, söka jobb, söka jobb.. och hoppas på att någon trevlig arbetsgivare vill mer än ett nöjdsamt "tack men nej tack". Var ska jag bo? Var vill jag bo? Jag förmår mig inte att tänka på det i större utsträckning. Har under senaste två månaderna kommit till insikt med att framtiden inte kan påverkas.. det som sker det sker. Det är svårt att se någon direkt framtid som jag känner mig idag.. då den nyligen kraschat framför mina ögon. Det är oerhört svårt att ställa om sig, ingenting som sker i en handvändning (Sometimes life sucks)..
YEY!
Kommentarer
Trackback
