No matter what..


Den oerhörda hemska känsla som infinner sig är resultatet av vad som genomlevts den senaste perioden av mitt liv. Jag upplever livet som en ständig kamp som varje dag erbjuder överraskande prövningar av olika slag. Denna prövning kommer sträcka sig under flera månader och förmodligen år. Jag försöker att bromsa mig själv, då tankarna med lätthet skenar iväg bakåt i tiden, men varje gång är ett misslyckande. Viljan är att blicka framåt,  men det är oerhört svårt och näst intill omöjligt. Mina senaste år i livet, spelas sakta upp i film format framför mina ögon och tårarna finner ingen hejd. Det känns skönt när tårarna sipprar ner för min kind, men samtidigt kvävs mitt hjärta av sorg. Jag är väl medveten om att alla dessa minnen tillhör det förflutna och att detta aldrig mer kommer att upplevas i den form som önskas. Det är otroligt svårt att släppa det liv som aldrig riktigt levts.

Jag är medveten om att denna börda inte hör hemma på mina axlar, men den är oerhört svår att skaka av sig. Viljan är inte att skuldbelägga mig själv och ingenting talar för att misstagen enbart tillskrivs mig. Jag är villig att lära mig av mina misstag och den önskan kommer förhoppningsvis att uppfyllas. Jag längtar efter den tid, då jag med lätthet förmår mig själv att blicka tillbaka och inse att denna prövning spelade sin goda roll och påverkade mitt liv till att bli det bästa. Jag är dock inte övertygad om att detta någonsin kommer att ske. Jag vill gärna tro på detta påstående, men det är ingenting som kommer att upplevas inom den närmaste framtiden.

Jag vill dock påstå att klättrandet uppför denna leriga avgrund har tagit sin början. Sakta men säkert infinner sig förnyade insikter av stärkande slag. Jag vill inte misslyckas och trilla tillbaka utan snarare kämpa för att en vacker dag betrakta denna avgrund som någonting som endast existerade i mitt förflutna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0