"Lyckorus"
Vad händer? Känner mig otroligt förvirrad.. Varifrån kommer känslan av "lyckorus"? I ärlighetensnamn förstår jag ingenting, men det kanske kan tänkas vara i positiv bemärkelse? Dagen har förmodligen varit den "kuligaste" och mest intessant samt givande på en mycket lång tid. Därmed oerhört uppskattat, thanx! Det är inte särskilt många människor som egentligen lyckas fånga mitt sinne, men denna gång var annorlunda. Det är svårt att beskriva, så jag tänker inte ge mig in på en komplex beskrivande text, det väljer jag att hålla för mig själv i min ensamhet.
Dagen "T" (tentadags) närmar sig med stormsteg, men efter denna dag känns det som om allting kan hända. Jag är oroad, men ändå inte. Det är förmodligen dags att lägga alla dessa grubblande tankar på hyllan och sikta framåt och se den ljusa sidan av tillvaron istället för att tillåtas hamna i det träsk som alltid varit min mardröm. Livet är underbart och det enda som egentligen är betydelsefullt samtidigt som det ligger i mina egna händer att styra över vad som faktiskt får mig att må bra.
Jag hoppas innerligt att denna positiva insikt kommer att utvecklas och fortsätta i samma spår och inte resultera i en genväg av tankar som krånglar till tillvaron och därmed förpestar hela min levnadssituation. Önskan är lycka och glädje och oavsett om vägen dit är snårig ska jag minsann ta mig dit - det är mitt mål. Jag kommer att lyckas en vacker dag, det är jag övertygad om.. tid är det som behövs, men egentligen hur mycket tid? Vem bestämmer när "redo" står inför dörren? Är det en känsla? En tanke? Sunt förnuft? I vilken mån är det värt att styra och är det möjligt att styra över överhuvudtaget?
Det är ingen idé att leta alla dessa svar som aldrig kommer att uppfyllas. Vägen dit är förmodligen redan förutspådd för längesedan, det finns ingen möjlighet för genväg. Den enda verkliga vägen är livet.. livet och dess förutsättningar till lycka och glädje!
I will be there!
Dagen "T" (tentadags) närmar sig med stormsteg, men efter denna dag känns det som om allting kan hända. Jag är oroad, men ändå inte. Det är förmodligen dags att lägga alla dessa grubblande tankar på hyllan och sikta framåt och se den ljusa sidan av tillvaron istället för att tillåtas hamna i det träsk som alltid varit min mardröm. Livet är underbart och det enda som egentligen är betydelsefullt samtidigt som det ligger i mina egna händer att styra över vad som faktiskt får mig att må bra.
Jag hoppas innerligt att denna positiva insikt kommer att utvecklas och fortsätta i samma spår och inte resultera i en genväg av tankar som krånglar till tillvaron och därmed förpestar hela min levnadssituation. Önskan är lycka och glädje och oavsett om vägen dit är snårig ska jag minsann ta mig dit - det är mitt mål. Jag kommer att lyckas en vacker dag, det är jag övertygad om.. tid är det som behövs, men egentligen hur mycket tid? Vem bestämmer när "redo" står inför dörren? Är det en känsla? En tanke? Sunt förnuft? I vilken mån är det värt att styra och är det möjligt att styra över överhuvudtaget?
Det är ingen idé att leta alla dessa svar som aldrig kommer att uppfyllas. Vägen dit är förmodligen redan förutspådd för längesedan, det finns ingen möjlighet för genväg. Den enda verkliga vägen är livet.. livet och dess förutsättningar till lycka och glädje!
I will be there!
Kommentarer
Trackback
