Sköna söndag..
Sköna söndag? Denna söndag väljer jag att benämna som en icke-skön-söndag. Natten gav inte särskilt mycket sömn utan genomsyrades mestadels av tankar, funderingar och grubblerier. Usch, livet gör mig ständigt galen! Jag vet ingenting - nada! Ingenting förvånar mig överhuvudtaget, men gör mig samtidigt ännu mer förvirrad. Does it make any sense?
Gråtattackerna har avtagit, vilket är en gnutta glädjande. Känslostormar är förekommande, men desto mer hanterbara tillskillnad från tidigare. Jag längtar efter den dag, då äkta glädje kommer att återfinnas. Jag är inte riktigt där ännu, men det kommer säkerligen. Livet är allting förutom en lättvindig resa.. kanske är det som är meningen med livet? Att försättas i olika prövningar som kräver en kämpa-andra ända till bristningsgränsen, för att låta oss känna att vi faktiskt lever.
Jag är oerhört väl medveten om hur det känns att vara levande. Den senaste perioden i mitt liv speglar mitt totala känsloregister utan tvekan. Det är den största och mest svårhanterade prövning som hittills upplevts, men samtidigt förmodligen den mest givande (underligt?). Jag är tacksam över möjligheten till att lära-känna-mig-själv-på-nytt. Det är en oerhörd lång väg som fortfarande består, men det känns skönt att den värsta tiden är över. Jag förmår mig till att återigen le och det gör mig glad..
Gråtattackerna har avtagit, vilket är en gnutta glädjande. Känslostormar är förekommande, men desto mer hanterbara tillskillnad från tidigare. Jag längtar efter den dag, då äkta glädje kommer att återfinnas. Jag är inte riktigt där ännu, men det kommer säkerligen. Livet är allting förutom en lättvindig resa.. kanske är det som är meningen med livet? Att försättas i olika prövningar som kräver en kämpa-andra ända till bristningsgränsen, för att låta oss känna att vi faktiskt lever.
Jag är oerhört väl medveten om hur det känns att vara levande. Den senaste perioden i mitt liv speglar mitt totala känsloregister utan tvekan. Det är den största och mest svårhanterade prövning som hittills upplevts, men samtidigt förmodligen den mest givande (underligt?). Jag är tacksam över möjligheten till att lära-känna-mig-själv-på-nytt. Det är en oerhörd lång väg som fortfarande består, men det känns skönt att den värsta tiden är över. Jag förmår mig till att återigen le och det gör mig glad..
Kommentarer
Trackback
